Kartläggning av mätramar

(Principskiss över längdmätning med pulsgivare och diametermätning med laserlinje i mätram Foto: Kari Hyll)

En stor majoritet av sågtimret som förädlas på svenska sågverk stockmäts med mätramar. De används i flera syften av både skogsbruket och sågverk. Genom att mätramen läser av och ger mer information om timret så kan sågverk använda dem till att sortera sågtimmer och säkerställa att så lite som möjligt går till spillo i processen. Inom virkeshandel är mätramar användbara eftersom de kan ge en objektiv och noggrann bedömning av mängden timmer och dess kvalitet. Det kräver dock att mätramen mäter med en tillfredsställande noggrannhet.

Alla mätramar mäter stockens diameter och längd. För mätningen av diameter kan mätramar använda sig av olika sorters elektromagnetisk strålning (optiskt ljus eller röntgen) och ha olika mätriktningar. Generellt sett gäller att ju fler mätriktningar desto fler egenskaper kan mätas och desto högre är noggrannheten. Tekniken förfinas ständigt och fler metoder för mätning av egenskaper som inte tidigare varit automatiskt mätbara utvecklas.

Gott om modeller - men få studier på dem

En mätram är en betydande investering för ett sågverk och det finns många modeller tillgängliga på den svenska marknaden. Samtidigt har det varit svårt att hitta övergripande information om skillnader och likheter mellan olika modeller, hur noggrant mätramarna mäter under produktionsförhållanden, och vad det är som gör att en mätram mäter noggrant eller inte. Det har också funnits behov av en uppdaterad sammanställning som kartlägger de mätramar som är installerade ute på sågverken idag. Därtill har det historiskt varit den tekniska lägstanivån hos mätramarna som blivit klassningssystemets gemensamma nämnare. Därför kan de installerade mätramarnas förmåga att mäta olika egenskaper påverka regelverk för mätning av sågtimmer.

Den här rapporten har därför haft som mål att:

• Kartlägga den tekniska statusen hos mätramarna som används för ersättningsgrundande mätning (vederlagsmätning) på svenska sågverk
• Undersöka hur noggrant olika mätramsmodeller mäter variabler som används som grund för ersättning
• Förstå vilka miljöfaktorer som påverkar mätningen
• Identifiera vilka mätramsrelaterade utvecklingsbehov som finns hos branschens aktörer (sågverk och tillverkare)

I arbetet med rapporten granskades 19 sågverk med totalt 23 mätramar, som valdes ut för att ge en bra bredd i mätramsfabrikat- och modeller. Studien genomfördes i en kvantitativ del och en enkätstudie. I den kvantitativa delen plockades ett års kontrollstocksdata från Biometria ut för de utvalda sågverken, och spridningen (den slumpmässiga avvikelsen) mellan ordinarie mätning i mätram och kontrollmätningen med klave och måttband undersöktes. En jämförelse med mätningen av längd och diameter i skördare gjordes också. I enkätstudien skickades frågor ut till sågverks- och Biometriaanställda hos en delmängd av sågverken.

Slutsatser från rapporten

Studien visade att nyare mätramsmodeller, särskilt de som i hög grad använder röntgen, tenderar att mäta med mindre spridning än de modeller som enbart använder sig av optiskt ljus. Optiska mätramsmodeller som använder sig av en mätriktning har i snitt större spridning än de som använder sig av 3D-mätning, men kan mäta lika bra givet rätt förutsättningar. Jämförelsen hos kvalitetssäkrade skördare visade att många mäter i nivå med eller bättre än snittmätramen, även om de bästa mätramarna mäter toppdiameter med mindre spridning än de bästa skördarna.

En generell slutsats är att mätramens modell inte är avgörande för spridningen i mätningen, utan att tekniska faktorer och miljöfaktorer också spelar stor roll. Sådana faktorer kan vara kerattbanans mekaniska status (vibrationer, ryck), om mätramen står temperaturkontrollerat, eller beskaffenheten hos virket (krokighet, ovalitet, rotben). Mätramen och den tillhörande mekaniken bör ses som en helhet i planering av noggrann mätning.