Skotarspår undersökta efter körning med och utan markskydd

Artikeln är en sammanfattning av tre studier som finns att hitta här.

Terrängkörning med skogsmaskiner kan leda till spårbildning och markkompaktering. Nya arbetsmetoder och hjälpmedel har utvecklats för att motverka spårbildning och kompaktering, men området är fortfarande aktuellt eftersom drivningsförhållandena kan komma att variera än mer och försämras på grund av klimatförändringar. I två fältförsök har Skogforsk i samarbete med SLU undersökt hur körning med en lastad skotare påverkade marken. Utan markskydd blev det djupa spår i nedre delen av sluttningarna men när skotaren körde på en tjock risbädd eller stockmattor undveks detta (Ring m.fl. 2021).

I övre delen av sluttningarna var infiltrationskapaciteten i hjulspår utan markskydd 70 procent lägre än i intilliggande ostörd mark (Hansson m.fl. 2018). Vattenhalten var högre i hjulspåren (utan markskydd) vid mätningar fyra till fem år efter körningarna, vilket också syntes i markvegetations artsammansättning (Hansson m.fl. 2019).

Skotarkörning med och utan markskydd på fyra moränsluttningar

För att öka kunskapen om hur markpåverkan vid terrängkörning kan minskas anlades två fältförsök, Rotflakamyran och Trågalidsberget, år 2012 i Västerbotten, åtta respektive sex mil norr om Umeå. Provytorna var cirka 100–150 meter långa och stakades ut på fyra moränsluttningar. Varje sluttning hyste fyra provytor som trafikerades av en lastad skotare.

Totalt ingick fyra studieled:

1) Ingen körning

2) Körning utan markskydd

3) Körning på risbädd

4) Körning på stockmattor (endast på två av sluttningarna).

Bestånden slutavverkades vintertid utan att någon maskin körde på provytorna. Skotaren trafikerade provytorna enligt 1) till 4) ovan, ett halvt (Rotflakamyran) respektive ett och ett halvt år senare (Trågalidsberget, där körningen sköts upp på grund av dålig framkomlighet). Den lastade skotaren gjorde sex överfarter på varje provyta. På ytorna utan markskydd kortades körsträckorna i ett par fall för att undvika fastkörning. På provytorna med ris respektive stockmattor körde skotaren också sex gånger, men utläggning av ris och utläggning- och bortforsling av stockmattor medförde ytterligare överfarter.