Nya markfuktighetskartor - hur funkar de?

Körskador på marken är ett återkommande problem vid skogsbruk. Enkelt uttryckt har torrare marker bättre bärighet än fuktigare och blöta marker. Markfuktighetskartorna modellerar markfuktigheten och hjälper planerare och maskinförare att identifiera torrare områden som maskinerna kan köras på utan att de sjunker ner i marken och orsakar körskador.

Dagens kartor, som kallas för DTW maps, är baserade på en digital höjdmodell utifrån data från den nationella laserskanningen. Nu tas nya markfuktighetskartor fram som använder fler indata. Ett tillägg är också att maskininlärningsteknik används för att kalibrera kartorna. Skogforsk har i en pilotstudie jämfört hur två olika markfuktighetskartor redovisar hur blöt marken är samt mängden körskador i de olika fuktighetsklasserna.

Resultaten av studien visar att de nya kartorna redovisar mindre arealer med blöta områden än de äldre kartorna. Detta resulterade i att majoriteten av de inventerade körskadorna hamnat på marker som visats som torrare. Studien är gjord på ett begränsat antal trakter varför fler jämförelser behöver göras för att kunna dra bättre slutsatser om hur de nya kartorna bäst kommer till nytta.

LÄS MER HÄR!